Större bild - Klicka på bilden!
En del bilder är beskurna, en del inte alls...avståndet till "målet" är helt perfekt utan konvertern!
Har tagit bort lite skräp, ett löv vid stubben som irriterade, sedvanlig mörkrumsbehandling.
Såsom hög-lågdagerjustering, kontrast, värme, mättnad, skärpa o.s.v.
Att det skulle gå så fort att få ner Ernie till gömslet trodde jag aldrig när jag började med detta projekt!
Det ligger mycket slit bakom dessa bilder, gemene man, eller många kanske, tror nog att det bara är att dra ut i skogen en vända och plåta örn men så är det ju naturligtvis inte.
För det första måste man ju gå upp tidigt på morgonen och installera sig när det fortfarande är mörkt och sen gäller det att vara tyst i väntan på ljuset och att det ska hända något...och jag kan tala om att det finns inget som väsnas så mycket som när man MÅSTE vara tyst...allt låter, kläderna frasar, stövlarna skrapar, magen knorrar, man stöter emot än det ena och än det andra när man ska ändra ställning enär kroppen lider av enformig kroppsställning efter ett tag.
Och släppa en fis kan man glömma det får bli ett "bakslag". ;-)
För det andra, väntan, väntan mellan perioderna då det är dött och inget händer...då är det tröstlöst att sitta och glo ut i ingenting.
Men så plötsligt hörs något, och man lever upp igen...nu är det något på gång!
Men, va faaan tre stycken går och knallar ikring och visar upp sig i all sin prakt!
WOW!!
Otroligt mäktigt att se dem på så nära håll...och när de flyger iväg så hörs det swosch, swosch, swosch, swosch, swosch, swosch...i långa svepande långsamma tag.
Då går tiden åter igen så mycket fortare och all väntan och frustration över att inget händer gör att detv är värt all den möda som föregår de ögonblick man väntar på.
För att inte tala om att sitta och titta på dem när de håller på med sina göranden och låtanden när det gäller att äta....och korparna som hela tiden rycker Ernie i stjärtfjädrarna och retas så mycket de bara kan så man inte kan låta blir att skratta för sig själv!
Underbart!!
Jag vill passa på att tacka Claes N för att du gett mig denna möjlighet!
ETT STORT TACK!
Ses!
8 november 2011
9 kommentarer:
Ja nog förstår jag att det ligger mycket jobb bakom...men vilken belöning!! Fantastiskt bilder, vilken upplevelse, den lär man leva på länge! Ja det är bara att gratulera :)
Jag säger bara: Bra jobbat Steffe!!!
Där fick du belöning för all väntetid mm i form av jättefina bilder, grattis till dem :)
Tack för trevligt inlägg i min gästbok. Jag ser att du har fina upplevelser och har lyckats ta härliga bilder också.
Hej Stefan....Jag var tvungen att gå och se dina andra bilder på örnarna...och så fina dom var.
Och det är precis som du säger, då man ska vara tyst det är då det låter som mest från en, prassel m.m. Och ett stort fång med tålamod måste man ha då man beger sig ut i skogen....Men här har du lyckats suveränt. Det är bara lyfta på hatten och vara stolt över bilderna. / Mvh Karin Thorell
Grattis, grattis !!
helt otroligt underbara kort. vilken känsla det måste vara att få sitta där och se dom extremt fina fåglarna. måste vara en härlig upplevelse.
Häftigt Steffe!Och jag som var glad över min varfågel i björken.Det är ju ingenting mot dina örnar. Känner igen det där med prasslande kläder. Har gett bort en del jackor som prasslat för mycket under ugglejakt och annat.
Kerstin
ja...du har fått fantastiska bilder på denna ståtliga :-) mycket bra! jag är väldigt imponerad
woooooow!!! Underbara bilder! Och så har du korpen där, min drömfågel..., aahhh, jag dog lite nu, så fina!!
Skicka en kommentar