söndag 20 november 2011

Ormvråk

Större bild - Klicka på bilden!

Gömsle - 20 november 2011

Äntligen fick jag ormvråken...som den gäckat mig ett par dagar...men det var nära att jag fick ge upp idag vid elvatiden igen...hade suttit sen halvsextiden i morse och inte ett dugg hade hänt fram till elvatiden utom att duvhöken var framme meddetsamma i morse när ljuset kommit efter åttatiden ngn gång.
Men den tog bara en liten "godisbit" i klorna och så drog den.
.
När man sitter i gömslet och väntar och väntar OCH väntar  på att något ska hända så tänker man ju en hel del...bl.a. så funderade jag lite på det här med vilka som utsätter sig för detta med att sitta i ett gömsle i total mörker, isolering, ingen kontakt med omvärlden annat är rakt fram genom myggnätet med dålig sikt...inte mer än att man kan se om det är fåglar utanför...kallt och jävligt...ingen connection på moben så man kan surfa heller...tanka hem mail går ju iofs men inte mer och mail kommer det ju inte så ofta...så det är ingen hit med det heller.
Har en fågelskådarkompis som uttyckte det på ett bra sätt; Kumlabunkern...isolering...va´ f*n ä dä?
Jag är böjd att hålla med till hundra procent!
Men något bra är det väl med detta?
Javisst är det så...när man lyckas att få de bilder man förutsatt sig...som idag när det kom två stycken ormvråkar på en gång precis alldeles när tanken på att ge upp slagit rot i skallen...och att den ena sätter sig på den gudabenådade stubben så är ju lyckan total...alla jävligheter är som bortblåsta...de kalla fötterna kommer tillbaka...händerna börjar fungera igen så man kan trycka på kamerans avtryckare...med ens så är livet toppen på alla sätt och vis!
En del får kickar av droger, andra får kickar av att utsätta sig för spännande upplevelser, åter andra kanske får sociala kickar...för min del så blir jag uppfylld av detta, att lyckas få bilder på t.e.x ormvråk, örn eller vad det nu kan vara... det ger mig en total tillfredställelse...jag går igång på det...naturen ger mig fullständig kontemplation, jag laddar kroppens batterier för att "överleva" vardagen....veckan som kommer.
När jag befinner mig i detta nuet med att fotografera ormvråken så är det här och nu som gäller...man pratar om att vara lycklig...vad är lycka?...jag tror inte på ständig lycka...däremot på lyckliga ögonblick...ett sådant är ju när man lyckas med något man förutsatt sig att göra.
Idag var ett sådant ögonblick...som varade länge... där tid och rum försvann i en kort evighet.

Ha en trevlig söndagseftermiddag!

Idag blir det Stifado till middag i frugans nyinköpta lergryta!
Mmmmm...ska bli så gott...vi har ju ätit Stifado i Grekland och det är en höjdare!!

Ses!

10 kommentarer:

Urban Rundström sa...

Mycket bra skrivet om att sitta i gömsle, och som du säger, när man känner att bilden sitter där så är allt glömt. Men vi är nog ett konstigt släkte ändå. Men m,an lever kanske bara en gång så det är bara att fortsätta. /Urban

Tristan sa...

Tolmodighet er tingen. Superfint bilde av den og gratulerer med fangsten.

LindaElm sa...

du ser det lönar sig :) jättekul att du fick kort på den:) och jättefin som vanligt;) avundsjukan sitter där fortfarande;)

Trevlig söndag!

Kungsfiskaren sa...

Grattis till ytterligare en grym bild från gömslet. Mycket tänkvärt skrivet och det flesta som är här inne hos dig delar dina tankar till 100%. Självklart så kan man ibland fundera på vad man håller på med, men man hinner vara hemma många sekunder innan man längtar ut igen till vad det nu må vara. Bästa sättet som finns för att bara tömma sina tankar och koppla av, batteriladdning på högsta nivå!!

Ha en underbar kväll!
/Ingemar

Birgitta sa...

Grattis! Måste ha känts fint att du slutligen fick den och bra blev den också.
/Birgitta

ihyttan sa...

Vilken bild! Många gånger har de retat gallfeber på en men tillslut så är de motiv i bildsamlingen :) men det tar sin tid och det krävs tålamod som du berättar om. Inatt/morgon ska jag sätta mig i gömsle för lite orre på myr :) hoppas det blir något resultat. Riktigt trevlig blogg du har!

ANNA JONSSON sa...

det är ju just det...att när man gör det man älskar...så tappar man verkligen tid och rum..man är så i det och är verkligen i nuet..det är lycka det<3 så känner jag när jag fotograferar...jag kan vara ute i timmar,men det har känts som en minut...man tappar tid och rum helt enkelt..och njuter<3 superfina bilder stefan! du är RIKTIGT DUKTIG! varm hälsn.anna

Fjällripan sa...

ja det är nog jobbigt att sitta timme efter timme, men härligt när man får lön i form av örnar och vråkar mm. Jättefin bild!!

Ölandsvindar sa...

Någon konsulent på jobbet pratade om att det är de där minuterna i väntan på hissen eller i kön framför kaffeautomaten som räddar oss ifrån att stressa ihjäl oss. Då förstår du hur nyttigt det är med flera timmars händelselöst väntande. HAhaha! Men visst är vi ett märkligt släkte..eller är vi de enda som återstår av urfolken? Har vi fått med oss några gamla gener från stenåldern när man säkert var van att vänta i timmar på att bytet skulle dyka upp. Vem vet.
/Kerstin

AnnaKK sa...

Att de där ögonblicken då det "plötsligt händer något", i efterhand känns värda all väntan och försakan har jag full förståelse för! Du fick verkligen fina foton på vråken - och en härlig naturupplevelse till på köpet. :-) Själv är jag både otålig och frusen av mej, så det blir för det mesta ingen reda med mina försök att vaka in något spännande.