Ett kärt barndomsminne

Redigerat.
Här kommer ett inlägg om ett för mig kärt barndomsminne.
Den här dalahästen har hängt med mig genom livet och är det enda jag har kvar från min barndom.
Jag fick den när jag fyllde 5 år, tror jag, så den firar faktiskt 50 årsjubileum endera året här nu.
Eventuellt har jag några leksaker kvar i källaren som sonen haft när han var liten men inget som jag kommer ihåg så där starkt.
Dalaästen har hängt med i många flyttningar både när jag bodde hos mina föräldrar och med de flyttningar som hustrun och jag gjort. ( tre vid det här laget på 34 år)
Vi har gjort många rensningar och kastat hur mycket skräp som helst genom åren men denna dalahäst har fått vara kvar.
Det har varit nära några gånger att den fått stryka med men nostalgikänslorna har tagit överhanden och idag är jag glad att jag sparat den.
Den står i sovrummet i en hörna där och jag ser den varje dag och varje gång jag ser den så poppar någon eller flera tankar från barndomen upp i flyktiga ögonblickssekvenser.
Fick den av några bekanta till min pappa o mamma, där mannen var snickare och som en hobbyverksamhet på fritiden ibland gjorde sina egna verk bara för att det var kul.
Vinjett, sepia, korn.