Jag har hedrats med en Blogger Award av
Henrik Hellemar som skriver så här på sin
blogg om mig:
Här kommer en kille i sina bästa år som verkligen förstår att ta tillvara på tiden och njuta av nuet och när jag läser hans blogg så känns den så färsk och äkta att jag nästan kan se Stefan framför mig där han sitter på sin stolsryggsäck i naturen med sin laptop i knät och bloggar direkt på plats – ja, jag nästan känner lukten av kaffet han dricker och doften av kanelbullen han äter… Hans texter är målande och ibland lite dråpliga, för visst är det väl så att vara människa ?! Ibland måste man våga bjuda på sig själv och blotta sitt inre och det tycker jag verkligen att Stefan gör – hela tiden ! Nu menar jag absolut inte att han är dråplig hela tiden utan snarare att han verkligen bjuder på sig själv. Nu hade jag förvisso världens bästa morfar, men om jag fick adoptera en ny morfar så skulle Stefan bli mitt val…
Slut.
Jag känner mig hedrad och rörd...det hör verkligen inte till vanligheterna att jag får sån här uppskattning.
Nu vet inte jag riktigt hur jag ska hantera detta eftersom de flesta förmodligen redan är involverade i eller har fått dessa Awarder och kanske inte vill ha mer "påstötningar"...så för mig innebär det att jag nog står över detta.
Inte för att vara tvär eller på annat vis avog på något sätt utan bara helt enkelt för att jag inte känner så många människor att jag kan skicka vidare bara så där...ensamvarg som jag är.
Skogen, naturen, fåglarna, lugnet och friden är mina "bästa vänner" efter frugan då förståss är bäst att tillägga! ;-)
Hoppas verkligen inte att du tar illa upp Henrik!
Jag tackar än en gång för dina rader!
Alltså står jag över nomineringarna men i "uppdraget" ingick att berätta sju saker om sig själv, både bra och dåliga och det kan jag försöka med.
1. På första plats otvivelaktigt den mycket förstående hustrun som låtit mig hållas med min kostbara hobby som inleddes när min nya "karriär" som fritidskonsult började ca 2005 ...och det är inte heller så lätt att vara billig i drift när sentensen "om det inte är dyrt är det ingen riktig hobby" sitter som en smäck i skallen.
2. Min egna utveckling under dessa år jag fotograferat...jag minns i början så handfallen jag var inför allt det nya...jag som levt i det gamla analoga tänkandet sist jag fotade under 70 och 80-talet...men tid och bländare satt kvar och fungerade ännu rätt i tanken med den nya digitala teknikens intåg.
3. Annars om jag ska nämna fler saker jag är bra på så är det; slappa i soffan, läsa fototidningar i soffan, kolla på teve, (i soffan var annars) äta god mat som frugan lagar (ibland vid soffan)...(hon är en fena på å laga mat) shoppa tekniska prylar är jag bra på också...förr var jag bra på att tillverka knivar i min egna snickarverkstad men det är nedlagt nu till förmån för foto. Att vara lat är jag bra på men det beror nog mer på min sjukdom än att jag vill vara lat...för det är jag ju egentligen inte men på gamla dar så har jag blivit allt bättre o bättre på att ta tillvara det och låta allt få ha sin gång. På gott och ont eller hur man nu ska utrycka sig.
Allt det nämnda finns det en liten uns av sanning i! ;-)
4. Däremot är jag inte så bra på data och allt kring det...Henrik nämde nått om elektroniskt dyslektiker...stämmer bra på mig...eller datordyslektiker kan jag kalla mig också.
5. Envis som fan är jag...både på gott och ont...har jag gett mig fan på en sak så brukar jag aldrig ge upp förrän jag nått målet...jag kan stirra i timmar på en plats där jag vet att det kan finnas en fågel som "ska vara där" men inte just nu finns.
6. Snäll är jag, kan vara jävligt egotrippad beroende på mitt handikapp som i förlängningen avtecknar sig i något slags utanförskap men inte elak på något vis men därom finns det de som tycker annorlunda kan jag tänka men det får stå för dem.
7. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sjuuuuuuu...sjunger en fågel...där är min akilleshäl när det gäller fåglar...har ju inte hört dem tidigare i mitt liv före 2003 och kan fortfarande inte sen jag gjorde Ci-op - 2003 urskilja kvittersentenserna till att arta fåglarna men men det är lite bättre nu idag än tidigare i alla fall...det som funkar är ju när frugan är med och säger: "där är trädgårdssångaren då kan jag höra att det är just den men inte om jag är själv och lyssnar...måste liksom veta att det är den för att hjärnans ljuduppfattning ska förstå. När det gäller människor har jag ju stor hjälp av avläsning för att det ska fungera ganska bra.