Större bild - Klicka på bilden!
Gömsle - 20 november 2011
Äntligen fick jag ormvråken...som den gäckat mig ett par dagar...men det var nära att jag fick ge upp idag vid elvatiden igen...hade suttit sen halvsextiden i morse och inte ett dugg hade hänt fram till elvatiden utom att duvhöken var framme meddetsamma i morse när ljuset kommit efter åttatiden ngn gång.
Men den tog bara en liten "godisbit" i klorna och så drog den.
.
När man sitter i gömslet och väntar och väntar OCH väntar på att något ska hända så tänker man ju en hel del...bl.a. så funderade jag lite på det här med vilka som utsätter sig för detta med att sitta i ett gömsle i total mörker, isolering, ingen kontakt med omvärlden annat är rakt fram genom myggnätet med dålig sikt...inte mer än att man kan se om det är fåglar utanför...kallt och jävligt...ingen connection på moben så man kan surfa heller...tanka hem mail går ju iofs men inte mer och mail kommer det ju inte så ofta...så det är ingen hit med det heller.
Har en fågelskådarkompis som uttyckte det på ett bra sätt; Kumlabunkern...isolering...va´ f*n ä dä?
Jag är böjd att hålla med till hundra procent!
Men något bra är det väl med detta?
Javisst är det så...när man lyckas att få de bilder man förutsatt sig...som idag när det kom två stycken ormvråkar på en gång precis alldeles när tanken på att ge upp slagit rot i skallen...och att den ena sätter sig på den gudabenådade stubben så är ju lyckan total...alla jävligheter är som bortblåsta...de kalla fötterna kommer tillbaka...händerna börjar fungera igen så man kan trycka på kamerans avtryckare...med ens så är livet toppen på alla sätt och vis!
En del får kickar av droger, andra får kickar av att utsätta sig för spännande upplevelser, åter andra kanske får sociala kickar...för min del så blir jag uppfylld av detta, att lyckas få bilder på t.e.x ormvråk, örn eller vad det nu kan vara... det ger mig en total tillfredställelse...jag går igång på det...naturen ger mig fullständig kontemplation, jag laddar kroppens batterier för att "överleva" vardagen....veckan som kommer.
När jag befinner mig i detta nuet med att fotografera ormvråken så är det här och nu som gäller...man pratar om att vara lycklig...vad är lycka?...jag tror inte på ständig lycka...däremot på lyckliga ögonblick...ett sådant är ju när man lyckas med något man förutsatt sig att göra.
Idag var ett sådant ögonblick...som varade länge... där tid och rum försvann i en kort evighet.
Ha en trevlig söndagseftermiddag!
Idag blir det Stifado till middag i frugans nyinköpta lergryta!
Mmmmm...ska bli så gott...vi har ju ätit Stifado i Grekland och det är en höjdare!!
Ses!