tisdag 17 mars 2009

"Min bästa fågelbild" hos Terje Hellesö

Terje Hellesø känner ni säkert till; kika in på hans blogg. Läsarna har fått skicka in bidrag med temat “Min bästa fågelbild” med en liten berättelse till.
Min bild och tillhörande berättelse om bilden finns med där.
Men jag återger den här också som en favorit i repris.
Ett minne för livet!


Den 26 april 2008 var vi, frugan och jag, till “våran lomsjö” som det brukar finnas lommar i för att kolla om de även i år gästade sjön. Det tar 45 minuter enkel promenad att gå till sjön så det är inget man gör för ofta med den tyngre kamera-utrustningen. Vi kommer fram och ser en lom men inte partnern. Efter en stund så dyker det upp en rival eller inkräktare och det blir en kalabalik utan like! Varken frugan eller jag har varit med om något liknande vad gäller naturupplevelse. Den ena lommen jagar den andre över hela sjön fram och tillbaka, från sida till sida i minst tio-femton minuter! Ett skådespel, och vi sitter på första parkett utan att de tar någon notis om oss. Efter att de kämpat färdigt kommer så honan fram och det blir lugnt. Paret dyker och dyker upp lite här och var så helt plötsligt dyker hanen upp precis framför mig där jag sitter och fotograferar! Jag blir alldeles perplex men finner mig och fortsätter att fotografera. En alldeles, alldeles underbar naturupplevelse som förmodligen är få människor förunnat att få uppleva. Vi har varit till sjön ett antal gånger, både före och efter, men oftast är lommen mitt ute på sjön, oåtkomlig för kameran… Lugnt simmandes eller dykandes efter föda. Eller så är det helt dött och så sa vi den här gången också innan skådespelet började. Denna bilden är utvald utan något företräde före ngn annan från min hemsida men ngn måste jag ju välja (se hela serien här). Varför jag valde just denna bild beror nog på att om man tittar riktigt noga så ser man att den ena lommen har “kniven på strupen”, alltså den understa lommen har halsen på den andra i ett stadigt grepp med sin näbb! Otroligt dramatiskt skeende!

1 kommentar:

Anonym sa...

Känslan sitter kvar längst. :)
Bilden ska ju ses med berättelsen helt klart, häftigt!