Knuthöjdsmossen - En heldag i lomriket - Del I

Större bild - Klicka på bilden!

...Igår natt kl halvtvå (onsdag morgon) klev jag upp för att tillsammans med kompisen dra iväg till lomriket Knuthöjdsmossen med dess underbara "norrlandsnatur"!
22 mil från Nypan och resan tar ca tre timmar med alla kringelkrokar i Örebro bl.a...GPS:en fick jobba!
Brukar ofta åka fel i Örebro...men den här gången så körde jag efter GPS:en och klarade mig genom hela Örebro utan att navigera fel...starkt gjort av mig! :-) Eller jag menar starkt gjort av GPS:en...var det jö...!
Vädret stod oss bi hela dagen om än dock det var kyliga vindar...och det var även frost tidigt på morgonen när vi kom fram vid halvsex tiden.
Så termobyxor,täckjacka och varma stövlar gick åt å mössa förståss...sån jäkla tur att man tog dem med sig...tänkte nästan lämna de kläderna hemma enär det dagen innan varit högsommarvärme.
Tre plusgrader på vägen dit och frost hade det varit vid själva mossen såg vi...som sagt.
Dagen började med ett par koppar kaffe för det måste man ju ha i sig på morgonen och särskilt den okristliga tid som var annars funkar inte kroppen något vidare eller rättare den fungerar sämre ändå än i vanliga fall plus ett par mackor då så man skulle stå sig på förmiddagen.
Plockade ihop grejorna...vad ska med och vad ska inte med?...vi bestämde att det mesta utom kamerorna fick vara kvar i bilen så går vi tebax och fikar senare.
Spännande att se om lommarna var på bra humör...eller...hemska tanke...tänk om det inte fanns några lommar...jomen, det måste det ju göra...jag har ju sett bilder att de finns där så...
Vi knallade iväg ut på den första biten som är handikappramp för att sedan efter en bit övergå i spångar...ingen lom men kompisen hörde dem ropa lite här och var så de fanns ju...så det verkade lovande initialt!
Nu gällde det bara att hitta dem för syn också och en plats som ligger fint och att lom och plats lirar ihop så man kan bli nöjd med bilderna.
Vi gick vidare och kom sen fram till en plats där det kändes bra att sätta sig vid...efter att vi satt oss och fått upp arsenalen och tagit lite bilder så upptäckte vi honan som sticker upp sitt huvud på bilden ovan på den lilla ön.
Vi såg inte henne först så vi flyttade oss direkt efter upptäckt en liten bit längre ifrån så vi inte skulle stressa henne...annars är de ju i och för sig inte så skygga...de är vana vid att människor går runt den spångade leden och man får gå på spångarna under häckningstiden däremot inte dra ut i spenaten hur som helst.
Men man behöver ju inte vara för nära ändå (på en plats låg en lom och ruvade nära spången) utan hålla ett säkert avstånd för att de ska känna sig trygga i sitt häckningsförvärv.
Nåväl...dags för fika vid mellan tio-elvatiden och då hade vi räknat till åtta lompar som vi sett...
Så tebax till bilen...kräm, mackor, kaffe och kaka och så var man redo igen för att "tampas" med lommarna...en ny plats blev det där vattnet var lite lugnare och den där gröna härliga nyansen med gräsets spegling ner i vattnet som gör bilderna så där härligt grönnyanserade!
Vi sitter där i stort sett resten av dagen och mitt på dagen sover lommarna långt bort på ena sidan gölen och det är frustrerande att sitta och titta på dem utan att de gör någon som helst ansats att röra på sig.
Det är bara att bita ihop och se tiden an för att så småningom hoppas på att de snart börjar aktivera sig.
Timmarna går...
Så småningom börjar vi närma oss eftermiddag och solen har gått över zenit så äntligen ser det ut som de kommer närmare och närmare...jodå...nu är de nära där vi sitter och kamerorna går varma och så helt plötsligt simmar de till och med förbi där vi sitter och det är inte mer än kanske mellan fem - tio meter mellan oss...och ljuset är helt underbart!
Många fåglar är aktiva nu...knipor med ungar, små-storspov hörs meddelar kompisen...änder med ungar simmar förbi...göken hoar då och då...plötsligt kommer en gök och flyger förbi.
Vattnet stillnar mer och mer och det är alldeles alldeles underbart och just nu lever jag och känner att det är gött att leva trots alla krämpor och annat kroppsligt förfall.
Dagen övergår till kväll...lommarna simmar fram och tebax ett antal ggr och vi får bilder som vi kan känna oss nöjda med...tror jag (?)...skriver tror jag för ibland har man kommit hem till datorn och upptäckt att bilderna inte blev så bra som det såg ut på displayen men den här gången verkar det ha lyckats över förväntan!
Detta skrev jag under dagen (torsdag) i flera omgångar...är trött och sliten och har inte gjort många knop idag annat än laddat in bilderna och kollat dem lite samt lagt in en lombild på fejan och bytt header på bloggen...har mest känt för att slappa mest hela dagen och imorgon ska jag fortsätta att kolla bilder och eventuellt lägga ut på bloggen också...om jag får lust...jo men nån bild ska det väl bli i alla fall...nu är det kudden...skönt det ska bli å få umgås med Blunden men imorrn så...häng mä...! :-)

Ses!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz..........!