Nyköpingsån - Gamla Bryggeriet
5 februari 2010
Ett inlägg som jag håller med om till fullo, ibland blir det nästan löjligt när en del kända fotografer kan lägga ut precis vad som helst och få cred för det!
Handlar det om klubben för inbördes beundran, ryggdunkarklubben eller vad handlar det om?
Jag skulle vilja komplettera med lite egna tankar.
En del, säger inte alla och nämner inga namn...men många fotografer tar sig själva på alldeles för stort allvar.
Varför är det så?
Det ska diskuteras, analyseras, man ska utvecklas, prata bildkomposition, tredjedelsregeln, gyllene snittet...åh herre vet vad det finns för fler regler...ibland tycker jag det blir rent löjligt i allvarstonen i analysen av den egna förträffligheten och analysen av andra fotografers förmåga eller oförmåga också för den delen.
Räcker det inte med att ha roligt, att fotografera och njuta av den stunden som är tillsammans med ett gott fika och sen kontemplationen det ger.
Fototräffar, att träffa likasinnade och att bara umgås utan några större åthävor, varför ska det behöva vara så märkvärdigt.
Men i alla fall...att bara ha roligt ger ju inga pengar men med en stor trut, duktig på att skriva och duktig marknadsförare kan man sälja vad som helst.
Tänker på denna visan: Allting går att sälja med mördande reklam - kom och köp konserverad gröt...
Är jag provocerande nu...jo, det är möjligt...men det här var några tankar jag fick bara så där i stundens ingivelse...tänka fritt har man väl rätt till ibland?
Eller:
"Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större"....men jag är så nöjd med att tänka stort sen om det är rätt eller fel...tja, det överlåter jag åt andra att avgöra!
God fredag på er!
