Nyköpingsån - Gamla Bryggeriet
5 februari 2010
Ett inlägg som jag håller med om till fullo, ibland blir det nästan löjligt när en del kända fotografer kan lägga ut precis vad som helst och få cred för det!
Handlar det om klubben för inbördes beundran, ryggdunkarklubben eller vad handlar det om?
Jag skulle vilja komplettera med lite egna tankar.
En del, säger inte alla och nämner inga namn...men många fotografer tar sig själva på alldeles för stort allvar.
Varför är det så?
Det ska diskuteras, analyseras, man ska utvecklas, prata bildkomposition, tredjedelsregeln, gyllene snittet...åh herre vet vad det finns för fler regler...ibland tycker jag det blir rent löjligt i allvarstonen i analysen av den egna förträffligheten och analysen av andra fotografers förmåga eller oförmåga också för den delen.
Räcker det inte med att ha roligt, att fotografera och njuta av den stunden som är tillsammans med ett gott fika och sen kontemplationen det ger.
Fototräffar, att träffa likasinnade och att bara umgås utan några större åthävor, varför ska det behöva vara så märkvärdigt.
Men i alla fall...att bara ha roligt ger ju inga pengar men med en stor trut, duktig på att skriva och duktig marknadsförare kan man sälja vad som helst.
Tänker på denna visan: Allting går att sälja med mördande reklam - kom och köp konserverad gröt...
Är jag provocerande nu...jo, det är möjligt...men det här var några tankar jag fick bara så där i stundens ingivelse...tänka fritt har man väl rätt till ibland?
Eller:
"Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större"....men jag är så nöjd med att tänka stort sen om det är rätt eller fel...tja, det överlåter jag åt andra att avgöra!
God fredag på er!
4 kommentarer:
Bra skrivet och så måste jag säga vilken häftig bild med istappar! Hoppas att ingen får istappar på huvudet när den lossnar bara! Det har varit mycket istappar här runt i stan och så är det personaler som jobbar med att ta bort istappar så ingen blir träffad. Det var mycket varning skyltar överallt. Det var längesedan vi hade haft en riktig vinter. När det gäller LarsNiklas´s inlägg så är det mycket intressant och får en att tänka mer på saken.
Jag hör ju liksom du till dem som tycker det viktigaste med fotografi är att man har roligt och gör de bilder man själv vill. Men jag kan samtidigt förstå dem som tar det på större allvar. Det handlar om vilka för ambitioner man har med sitt fotograferande. En del (de flesta?) vill utvecklas, jag hör till dem och tror att du nog också gör det. Andra vill dessutom bli kända och etablera sig som professionella naturfotografer. Det tror jag kräver mycket slit, marknadsföring och tur för att lyckas med. Då hjälper det också att kunna diskutera sina och andras bilder på "de lärdes" vis, skaffa rätt nätverk etc. Att låta bilderna tala för sig själv räcker tyvärr inte längre i dagens enorma flöde av bra bilder.
Själv har jag inga större ambitioner med mitt fotograferande än att ha kul och utvecklas. Jag föredrar alltså att vara en glad amatör. Men jag har full respekt för dem som försöker nå längre. :)
/Jukka
Tack Micke!
Jukka:
Du har absolut rätt Jukka...men jag skriver ofta på stundens ingivelse och tankarna flödar ibland över i impulsivitetens tecken lite för fritt och ibland kanske jag borde hejda mig en aning men jag kan inte låta bli att när jag går in på en viss fotografs sida och ser alla de kommentarer som skrivs och är helt okritiska och bilderna upphöjs till de himmelska höjdernas nivåer, bild efter bild, det spelar ingen roll vad det är liksom...då det blir lite löjligt faktiskt.
Då är det svårt att vara tyst...
;-)
All respekt åt dem som kämpar och sliter i vardagen!
Steffe, också en glad amatör! :-)
Spännande och kritisk text som får en att tänka. Håller med Jukka i detta att det faktiskt handlar om vilka ambitioner man själv har.
/Niklas
Skicka en kommentar