Döden tänkte jag mig så...

...tänker ofta på Bo Setterlinds dikt och den dubbeltydiga strofen "Döden tänkte jag mig så" för jag tycker den är så oerhört vacker.
Nu kanske inte den här dikten hör ihop med en vinterbild men oavsett så var det den som dök upp i tanken när jag såg trädet.
(Ni ser väl månen?)

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

Bo Setterlind