söndag 6 september 2009

Stilla Veckan av Håkan Lindholm


Väntar, på stationen, det är måndag, stilla veckan, klockan fem.
Tåget rullar in snart, jag är tillbaka men har jag kommit hem?
Solen går upp över Wedholms fabrik, jag står på parkeringen, du stämplar in; en superhjälte i blåställ, en gång ville jag bli som du.
John Fogerty var din idol och du var min.
Du jobbade natt när Palme dog, du ringde från fabriken och grät nästan i telefonen.
Du blev förbannad men var inte en man som slog, du var en ensamvarg som muttrade bistert åt månen.
Din pappa slet hund och kammade svettigt hår, med rostfri stålkam på samma jävla fabrik.
Nu håller du din frihet så gott det går i rostigt koppel, du är dig inte lik.
Man kan inte lära gamla hundar att sitta, men man kan lära dem att gå.
Det finns en skuld som man aldrig kan kvitta, men man kan lära sig att älska ändå.
Vi har lagt ner våra vapen, jag är vuxen nu, du börjar bli gammal.
Du börjar försonas med livet och jag med dig.
Du ska bli farfar nu, och kanske handlar den här sången en vacker dag om mig.
Väntar inte längre på en kindkyss mot dömd och sviken hud.
Det är onsdag, stilla veckan, och jag väntar inte längre på gud.
Klockorna ljuder i S:t Nicolai, jag går över torget och visslar med dymmeldov klang.
Jag minns när livet stod stilla, du minns när det sprang.
Vi möts mellan mitten och midnatt, jag försöker att inte göra som du men vi är lika.
Du är som en lydig hund som vill vara vildkatt, nu stämplar jag in och försöker att inte svika.
Jag tuggar på kopplet och fradgan i mungiporna sprutar åt vänster som svetsgnistor på Wedholms fabrik.
Nu försöker jag lära mig att leva i fängelset, ta hand om trädgården där, jag är mig inte längre lik.
Man kan inte lära vilda katter att lyda, det har du lärt mig att man inte ska försöka göra om.
Men även om det finns tecken man aldrig kan tyda, så kan man finna andra värden i dem.
Väntar på försoning, det är fredag, stilla veckan, allt är tyst.
Text och musik:
Håkan Lindholm
Foto:
Stefan Pettersson
Publicerad med tillstånd av Håkan Lindholm

2 kommentarer:

Anonym sa...

En text som lämnar många tankar efter sig. Bilden gillas den också - den inbjuder till lugn och eftertanke - härligt Stefan!

Ha en fin kväll!!

Mvh, Jörgen

Anonym sa...

Gillar bilden! /HL