Större bild - Klicka på bilden!
15 maj - 2014
I torsdags (15 maj) fick Hugo somna in.
Vi gjorde allt vi kunde för honom men…
Veterinären A på Strömsholm ringde på tisdagen och berättade att en ny
operation skulle enbart vara att köpa lite tid…en operation som var av dignitet
större vilket (troligtvis) inte gjort att Hugo skulle fått ett bättre liv efteråt.
Den sista veckan sov han bara…inget liv för
en katt som tidigare varit så full av livsglädje och lek.
Och de två sista dagarna hade han även fått ont i
örat (örat hängde) och det rann något sekret ur det och antagligen är det
det som han hade i näsan som spritt sig.
Ruskade på huvudet då och då allt oftare och "rev" med tassen - allmänt irriterad över det sjuka som fanns i
näsan.
Så i samband med samtalet med A så bestämde vi
tillsammans att låta Hugo få somna in.
En kär familjemedlem har gått bort och han är enormt saknad...livet är tungt nu...men dagar kommer, dagar går och livet går vidare om än dock det tar tid att återgå till normala mentala nivåer men Alex är kvar som glädjespridare och dämpar sorgen och tankarna på att Hugo är borta en aning.
Men vi minns med glädje alla roliga stunder vi haft tillsammans!
4 kommentarer:
O, nej! Slutade det så här olyckligt? Stackars er, men lyckliga Hugo, som hade förmånen att få ha två så förnuftiga "föräldrar". Att förlänga pinan för ett sällskapsdjur bara för att man själv inte kan släppa taget, det är djurplågeri det, om någon frågar mig.
Jag beklagar er förlust, men gratulerar er till det enda rätta valet! Hoppas också att Alex inte kommer att sakna sin kompis alltför mycket.
Tack för din fina kommentar Nina!
Stefan o Ulla
Ett tungt beslut - men samtidigt alldeles rätt och vårt ansvar som djurägare. Jag har sett alltför många djurägare som utsätter sina djur för det ena efter det andra för att själva få ytterligare några månaders respit. Trist! Och visst är det så! Snart minns man bara alla roliga stunder som man har haft tillsammans.
Kram till er båda /Kerstin
Tack för din fina kommentar på min blogg när jag nu har fått tagit det tunga beskedet med min katt.
En katt ska vara full av liv, inte plågas. Tyvärr är de mycket duktiga på att mörklägga när de blir sjuka och oftast upptäcks det allt för sent.
Det blir en tid då det är tungt och många tårar men man får tänka tillbaka till de ljusa stunderna.
Varma kramar
Lotta
Skicka en kommentar