Större bild - Klicka på bilden!
...vilka jävla veckor det varit...först en tand på frugan som ramlade ut...tiotusen...suck...sen Alex som har farit till himlen efter sjutton underbara år hos oss...en saknad och sorg som är outhärdlig...en fin kompis som varit mitt bästa sällskap när jag suttit vid datorn och han har legat bredvid mig och filosofiserat och lurat.
Ju mer människor jag träffat, ju mer har jag älskat denna vännen och som varit mitt sällskapsstöd här i livet, förutom min fru.
Åh, vad jag saknar dig!
Sen de sista veckorna har det varit nervöst som faaan efter att frugan haft problem med magen...efter datortomografi visade det sig vara njursten och det var många kilo stenar (sic!) som släppte både hos henne och mig samt övriga familjen.
Vi trodde det värsta men att det var en sten blev ju en lättnad.
Tänkte nu att det kanske kan bli lite lugnt ett tag nu...eller...nu ska väl jag åka på en massa skit, sa pessimisten...typ...!
En önskan vore ju att det där förbannade kriget tog slut också...han är ju helt rubbad den där mannen och hans kabinett...finns det inga vettiga människor inom hans sfär som kan bli hjälten (eller hjältar) i sammanhanget och ta bort honom på något vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar