Det var länge sen jag skrev något längre kåseri eller något mera djuplodande inlägg...sist jag skrev var på NFF men det var ju lite misslyckat och inte rätt uppfattat alls...i mitt tycke så skulle det vara lite raljerande, provocerande och "vakna upp" inlägg men ibland så blir det lite fel.
Fast med lite distans till det så tycker jag nog att det inte var så farligt.
Lite så där som "mycket skrik för lite ull" som grisen sa eller vem det nu var som sa det? ;-)
Bett om ursäkt har jag gjort.
De som känner mig vet ju att jag är en mycket snäll människa...ibland alldeles för snäll men så är det med internet...lite opersonligt och man ser inte varandras minspel och gester på samma vis som IRL....lätt att det blir missförstånd.
Att jag blev kallad elak var en ny upplevelse...men jag förtjänade väl det antagligen och får skylla mig själv lite i det att jag var lite för snabb på tangenterna...synd bara att människor ska vara så långsinta.
Livet är ett vågspel...det finns ingen som går igenom livet i en rak linje.
Nu är vi inne i december och nu går det fort...ja, det gör det ju i alla fall...toarullen ni vet... ;-) men i alla fall...det ska bli så härligt att komma över jul och nyår in på det nya året!
Komma ur puppatillvaron.
November månad har varit händelsefattigt i naturen vad gäller fyrbenta och de bevingade men en och annan (liten) ljusglimt har det ju ändå varit...som räven och hacke utanför mitt fönster!
För att inte tala om Nötskrikan häromdagen...så många ggr som jag sett den men så skygg den har varit att det inte gått att komma den inpå livet.
Ja...och inte att förglömma, den största ljusglimten av alla som slår allt... vårt barnbarn förståss...ett nytt liv har kommit till världen...en liten prinsessa så söt så söt med det vackraste ansiktet i hela världen!
Så är det! ;-)
Två ljusglimtar till finns det!
Som följer mig vart jag går här hemma...ligger i knät när jag tittar på teve, Alex som ligger bredvid på en "snuttefilt" vid datorn...håller mig sällskap i datarummet...just nu sitter bägge två och tittar ut genom fönstret.
När man pratar med Alex så svarar han med ett mjauuu...det är inget tjafs, inga relationsproblem, man behöver inte bli förbannad för att en avtalad tid inte hålls och/eller att vederbörande inte kommer, ett underbart sällskap utan några som helst krav på att man ska vara på ett visst sätt i det sociala umgänget!
Och framförallt...jag behöver varken cipp lr happ på mig utan kan gå omkring här hemma och vara stendöv.
Och naturen där mina fyrbenta ochg bevingade vänner finns omkring mig...då har jag cipp o happ på mig och de hörs och ibland syns de och med kameran som sällskap skapar de tillsammans en ro i själen som jag inte kan få någon annanstans.
Jo, nog är jag en konstig människa i andras ögon men so what...jag lever mitt liv och trivs med det och har inga andra förpliktelser än de mot mig själv och familjen och att trivas med livet så gott det går med mitt handikapp och göra det bästa av de begränsningar som följer av det.
Ryggsäcken har på senare år lättat betydligt!
Tack för att det finns människor som förstår att det inte alltid är så lätt att alltid vara glad när man inte kan jobba och leva ett normalt liv precis som "alla andra"...saknar att kunna jobba och ha det där regelbundna livet men det är som det är och man får göra det bästa av det...så är det.
Ibland kan sinnestämningen omedvetet ge avtryck i det skrivna på ett negativt sätt och jag låter i fortsättningen inte något skriptum komma ner i tangenterna när så är fallet...bäst att låta bli! ;-)
Nåväl...
Handlat de första julklapparna har jag gjort idag också...phuuu...jag gillar det inte... julstressen, hysterin och allt med det kring julen men får jag bara Märthas julklappslista så blir det lite (läs; mycket roligare)...tänk mitt barnbarns första jul...har inte alls varit mycket för julen tidigare som sagt men nu...kan tom tänka mig vara tomte...! ;-) hihihi
Fast visst är det mysigt med ljus, gran och peppisar och sånt det ska jag inte förneka men liiiite lugnare kunde det ju vara...det är det där hysteriska som skulle bort...och julklappar till vuxna...hmmm...njaaa...men men man kommer ju inte undan...det finns en hustru här som bara älskar att slå in klappar och pynta och greja och dona...så då får man böja sig lite för vinden. ;-)
Ulla...du är min bästa vän, mitt allt...jag älskar dig!
Trevlig fredag på er förresten!
9 kommentarer:
Ett bra inlägg. Nej, även om det utåt kan se ut som man glider fram genom livet utan problem så kan skenet bedra. Tycker julen är lite jobbig också, om inte alla måsten fanns så skulle jag nog helst åka bort någonstans och bara ta det lugnt. Min bästa vän är också en katt, Truls. Han är heller aldrig förbannat på mig. Tyvärr så hör han nästan inget alls längre så man måste först söka ögonkontakt med honom innan man kan prata med honom. Hoppas du får en skön julhelg i alla fall.
/P
TACK Per!
Trevlig jul och nyår på dig!
Steffe
Väldigt trevligt och bra skrivet Steffe. Jag vet inte vad det var för gnabb på NFF, men jag vet hur du menar. Det är så lätt att missförstå varandra, speciellt om man aldrig har träffats. Har man bara gjort det en gång så blir det sällan missförstånd över nätet igen.
Kram!
TACK Sonja!
Kram tebax!
Steffe
Det lilla jag sett så vet jag att du är en snäll människa!
Kan förstå det där med handikappet och att inte ha regelbundna tider.
Nätet är väldigt speciellt. Det blir lätt fel, man behöver inte skriva många bokstäver som kan tolkas så är man där!
God Jul! H. Tommy!
TACK Tommy!
Jag uppskattar verkligen dina rader! En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskas dig!
Steffe
Steffe, allvarligt, vem/vilka är långsinta? Jag har inte dragit upp detta, det är du som gjort det i Terjes blogg och dessutom bloggat om det här...
Vi trodde verkligen detta var glömt. Jag fick dessutom inga svar på mina sista mejl till dig Steffe. Det om blomman. Jag var glad i hågen för att allt var löst, även Terje, det var liksom frid och fröjd och vi länkade till dig. Och du länkade till oss. Jag var in för några veckor sen, vet inte exakt när det var, och kommenterade dina bilder. Sen upptäckte jag att du tagit bort länkar till både mig och Terje och jag visste inte vad som skett.
Men hur som haver, det som var det har åtminstone vi glömt och lagt bakom oss. Du bad om ursäkt många gånger Steff och vi godtog dina ursäkter. Det vet du.
Jag får önska en god jul och ett fint nytt år till dig Steffe, och jag menar det. Ingen ironi, det ska du veta.
Ha det gott.
//Malin H
Men snälla söta rara Malin, nu drar du upp "gammalt skit", kan du inte släppa det där nu, du kommenterar bara det förgångna som vi skulle lämna bakom oss.
Och rycker ut saker i sitt sammanhang som inte har med saken att göra...sluta med det!
Det jag kommenterat på Terjes blogg har inget med mitt tidigare inlägg att göra, utan handlade om kommentarerna på din bild av Terjes mamma vilket jag tyckte var en fantastisk grej och helt obegripligt att sånt kan ske.
Jag är också en skeptiker men respekterar de som tror, för många har upplevt saker som inte går att förklara och det måste man respektera.
Men i de kommentarer som skrevs var några kritiska och jag såg inte att det var något påhopp på er utan sakliga kritiska röster och som också ngn lr några gav uttryck för (att det inte var några påhopp).
Och där såg jag ju att de kommentarer som var kritiska också fick samma behandling som jag fick, indignation, där såg jag ett mönster och ville ta upp detta, ingenting annat.
Hur mycket ska jag förtydliga det?
Att jag på slutet la till att vi skulle glömma det som hänt tidigare hade jag kunnat gett fan i att skriva men snäll som jag är så la jag till det också för att, ja, just det vara lite extra snäll och önska er en riktigt god jul och ett gott nytt.
Och...om jag vill skriva av mig några (fredags) tankar om vad som hänt och med lite distans till det som hänt har jag väl rätt att göra det utan motreaktioner, skriva om vad jag tänker och känner gör jag väl vad jag vill på min blogg...que?!
Nämnde inga namn utan bara skrev några rader om det hänt som några reflektioner, kåseri eller vad du vill från november månad.
Men man läser det man vill läsa, man ser det man vill se, man hör det man vill höra och så kastar man tillbaka det man vill kasta tillbaka...du rycker ju ut "långsintheten" i ett sammanhang och kastar tillbaka mot mig enär det jag skrev egentligen inte alls handlar om det utan om de kommentarer som givits på din bild.
Forts nedan:
Långsint är jag absolut inte, det handlar inte om det som sagt men jag har tänkt mycket på det där, hur man skriver och hur det kan uppfattas och hur det kan bli en växelverkan av att det jag skrev och blev en motreaktion av er att skriva att jag var elak och att jag inte mår bra, att skriva det i en blogg med så många läsare är ju för mig jävligt dålig reklam även om inga namn nämndes så var det inte så svårt att lista ut att det handlade om mig iom att inlägget låg på NFF med öppet namn.
Du nämnde förra gången att vi känner inte varandra och det är ju riktigt, hade vi gjort det så hade detta säkerligen inte uppstått, Terje hade kanske då kunnat skratta åt mig och mina tokigheter.
Jag trodde ju att han skulle tåla detta mitt inlägg för det var skrivet med glimten i ögat och i en raljant o provokativ ton, att du blev ledsen var ju inte alls vad jag räknat med och egentligen vet jag inte hur du kom in i sammanhanget för du hade ju inget med mitt inlägg att göra överhuvudtaget. (Jag antar att du blev ledsen å hans vägnar)
När jag skrev inlägget vill jag minnas att jag började det med "Inget ont om Terje men...." och så skrev jag en massa svammel om "svansen" (de som kommenterar) som ju var det egentliga huvudsyftet med mitt inlägg att belysa alla de positiva kommentarer (och nästan aldrig några kritiska röster på bilderna) ni får och det är ju inte erat fel, absolut inte, och det skrev jag aldrig heller.
Jag vet inte riktig vad jag ska skriva för att det ska förstås, vi har skrivit mycket till varandra nu och den där potentaten kommer hela tiden in i bilden och ställer till det i den växelverkan av att vi uppfattar saker olika i vad vi skriver, det är väl så att vi inte är kompatibla med varandra bara eller vad det nu kan vara.
Vi kanske ska acceptera att man inte kan vara vänner med alla eller som hustrun brukar säga; det bästa sättet att ta livet av sig själv är att försöka vara alla till lags!
Vad gäller länka, jag fick inga kommentarer på ganska lång tid och och tänkte tankar om långsinthet hos motparten naturligtvis...därav tog jag bort din länk och det var nog samma dag som du skrev en kommentar men jag tyckte det kunde lika gärna vara eftersom det inte kändes rätt helt enkelt...och vad gäller Terje så såg jag aldrig till ngn länk till mig alls...och därav försvann han också från min bloggroll.
För att avsluta...
Jag ser inte att jag i mina inlägg på Terjes blogg skrivit något otillbörligt utan bara gett min synpunkt och kommenterat utifrån det som skrivits utan att vara på något sätt osaklig eller på annat sätt kränkt, sårat eller förnärmat Terje eller dig.
Allt gott till er båda!
Steffe
Skicka en kommentar