...på tal om psykosociala konsekvenser...jo, ni skulle slippa men det här är ju så j*vla kul...tycker jag i alla fall! ;-)
Var till gymet nästgårds där jag bor för ett antal år sen och skulle efter att jag badat ta en bastu...till 99 % så är lagen om alltings jävlighet, när inte cipp eller happ är på, att det kommer ngn som man känner och som absolut måste prata!
Men nu kom en herre som jag inte kände och än mindre pratat med tidigare och sätter sig bredvid mig i bastun.
Jag ser ju på hans läppar att han pratar med mig och jag är bra på att avläsa men har ingen lust att anstränga mig.
Jag vill bara njuta av bastun i "tystnaden".
Säger till denne herre att: "Duehh...jag är döv just nu för mina öron ligger i klädskåpet där ute så jag hör inget av vad du säger".
Men mannen fortsätter att prata!!
Jag tänker: Vafan fattar han inget.
Säger en gång till: "Du det är ingen mening med att du pratar med mig för jag hör ändå inte vad du säger eftersom jag är döv utan mina hörselhjälpmedel".
Döm om min förvåning när karlfan fortsätter ändå och snackar...helt sanslöst!
Jag sitter där och ser hans läppar bara pladdra på...till slut så tystnar han i alla fall och jag undrar...vad tänker han!?
Vill liksom inte sitta kvar så jag går.
Ridå.
Många människors fördomar och den sociala oförmågan som många av oss hörselhandikappade får dras med skapar ett utanförskap som skrämmer människor...en del blir osäkra på hur hörselsituationen ska hanteras och det överförs till bägge individerna till en ömsesidig social barriär, en osäkerhet i olika nivåer beroende på akustik, artikulation, om det blåser eller inte, inne eller ute, restaurang och surrigt och för att inte tala om personkemim som ju är den viktigaste komponenten enligt min mening... det är många komponenter som ska fungera för en lyckad social framgång.
Allt sammantaget gör att det är lättare att tycka om att leva ett liv i harmoni med naturen än att umgås i sociala sammanhang eller leva ett liv där allt för många människor ingår.
3 kommentarer:
Ja, jag säger då det ;) Det finns människor som inte fattar.
Jag har inga problem med hörseln, förutom att jag har tinnitus som börjat komma på kvällarna, det låter som en bil på tomgång i huvudet/öronen och det trycker på. Och så får jag problem om jag pratar i telefon, jag hör inte vad den i tfn säger om Terje och min dotter pratar i bakgrunden. Det måste vara helt tyst. Mamma har extremt nedsatt hörsel, man får alltid skrika när vi träffas. Hon säger att det inte finns hörapparat för hennes små öron + att hon har glasögon som gör det svårt. Det finns en lite modell enligt henne, men den är så dyr och man måste stå för hela kostnaden själv. Jag vet inte om det är så. För hon skulle verkligen behövt hörapparat. Hon blir ganska utanför i samtal och det kan bli rätt drygt för oss andra också.
Ha en fin dag Steff! Det är måndag och sol!
//Malin H
Ja det är svårt det där. Jag har ju pratat med dig Steffe och tycker det fungerar bäst när det är lugnt omkring så jag kan koncentrera mig helt på dig. Men jag ser ju att det blir problem när det är många runt omkring, som på Landsort när vi satt alla tillsammans. Ute när vi fotade var det lättare, och när vi satt och pratade på Centralen och fikade fungerade det ju hur bra som helst... tyckte jag i alla fall ;)
Han i bastun som satt och babblade... han satt inte och bubblade i en handsfree va? Jäklar, det där jag jag gjort bort mig på ibland.
Hälsningar Sonja!
Bara jag kan koncentrera mig på en i taget så brukar det fungera...
Hahahahandsfree...det borde väl jag ha sett isåfall! :-) ;-)
Var jag inte fyndig där...?
Ögonen fungerar bra i alla fall!! ;-)
Skicka en kommentar